Jag blir irriterad lite då och då på media när det gäller deras rapportering. Denna gången handlade det om att det skulle vara synd om speciellt unga för att de i framtiden kanske inte kan låna mer än 600 % av den disponibla inkomsten.
Artikeln som var i SvD handlade mycket om hur synd det var för de unga som inte kunde köpa en lägenhet mitt inne i centrala Stockholm. Uträkningen gick ut på att en snittlön är 17 500 kr efter skatt skulle ge ett möjligt lån på 1,3 miljoner kronor. Detta som då inte räckte till mycket i centrala Stockholm. Något som jag heller inte tvekar på alls och det är ju inte grejen egentligen att det inte finns lägenheter att köpa om man inte har pengar.
I mina ögon är det fullständigt naturligt att det på de allra populäraste platserna kostar mycket mer att köpa. Att man då som ung med en ganska låg lön inte kan köpa är väl inte överraskande direkt. Jag vet att jag har skrivit om detta tidigare och min uppfattning att det inte är en rättighet för oss att bo på den perfekta platsen gäller fortfarande.
Själv har jag aldrig direkt gillat storstäder men jag skulle gärna kunna tänka mig ett trevligt hus vid klipporna på västkusten. Något som jag dock inte ens är i närheten av att ha råd till, vilket jag inte tänker gnälla över heller. Kanske kommer det en tid i framtiden när jag har råd till ett boende av detta slag, något jag får jobba mot inte gnälla över att jag inte kan få nu redan.
Sverige och pendling
När det gäller bostad är det läget som står för de allra största delarna av kostnaderna. Har man inte pengarna då får man ju helt enkelt flytta till ett ställe som är billigare. Men i Sverige känns det nästan som att det finns någon oskriven lag på att det är jättestyggt att tvinga folk att pendla.
Jag brukar själv lite då och då titta på de där engelska programmen med folk som vill flytta ut till landet och då talar vi ofta om att de ska ha pendlingstider på 1 ½ timme eller något sådant, något de inte verkar gnälla över. Enligt undersökningar jag kan hitta så är snittiden 67 min (arbetare) och 73 min (studenter) som japaner boende runt Tokyo lägger på pendling varje dag.
Det går att bo runt Stockholm
Vad jag kan se ska det inte vara några större problem att hitta ett boende en bit ifrån Stockholm. Nu är jag inget proffs på detta område av landet eller så men vad jag kan se finns det t ex ett radhus (141 kvm) i Vallentuna som ser helt okej ut (alltså du behöver inte renovera) som kostar precis under miljonen. Visst tillkommer en hyra men det får man nog räkna med.
Det finns alltså bostäder som inte ligger allt för långt ifrån och jag har svårt att tänka mig att det skulle vara värre i andra delar av landet. Alltså tycker jag inte att det är synd om personer med lägre inkomst som får åka en bit utan det är vad man får räkna med när man tar de första stegen på bostadsstegen.
600 % är jäkligt mycket egentligen
Alltså att det kan komma ett krav som säger att man inte får låna mer än 600 % av sin disponibla inkomst tycker jag inte låter direkt konstigt när man tänker lite på det. I artikeln hade de intervjuat en ansvarig på en bank som jag tyvärr inte kommer ihåg vilken det var som sa att de redan hade regler som säger att de inte godkänner med än 500 %.
Tänker vi lite på hur mycket 600 % egentligen är så blir man ju lite skrämd. Det skulle alltså ta 6 år att betala tillbaka ett bolån, vilket kanske inte låter som en speciellt lång tid. Men nu talar vi om inkomst efter skatt vilket ju inte är i närheten av vad du kan använda för att betala tillbaka. Allmänna boendekostnader och mat t ex är saker som är svåra att undvika. Äter du för 2 000 kr i månaden skulle detta bara själv förlänga tiden med 0,8 år. Säg att du lyckas lägga undan 3 000 kr varje månad som ska användas för att betala tillbaka ditt lån hamnar vi på 35 år att betala tillbaka ditt maxsnittlönslån.
Innan vi gnäller över regler så ska vi verkligen fundera på vad de innebär. Dessa regler som kanske kommer är inte där för att göra det onödigt tufft för unga eller några andra att ta sin in på marknaden. Utan de är där för att folk inte ska hamna i ekonomisk knipa som de har svårt att ta sig ur.
Det största problemet med media
Vad som egentligen gör mig mest irriterad med media är hur skjuter åt alla håll. Ena dagen som i denna artikel är det jättesynd om människor som inte får låna så mycket pengar som de vill. Nästa dag kommer det ut en artikel om att vi har en bostadsbubbla eller att massor av svenskar har för mycket skulder.
Ena dagen försöker man alltså säga hur att folk borde få låna mer när man nästa dag säger att detta är fel. För att göra folk till offer för att de inte kan låna är att påverka i en riktning det ska vi ha klart för oss. Hade det funnits en linje hade jag kunnat köpa det men även om det hade varit en linje som jag inte delar. Nu känns det bara som att man är ute efter att skriva artiklar som säljer så mycket det bara går utan att ta något ansvar för det som skrivs.
Media har tyvärr ibland en alldeles för stor påverkan på våra liv. Om en politiker säger något till dig så granskar du det kritiskt då du vet att han vill påverka dig till något. När media säger något är man inte alls lika kritisk vilket är mycket farligt då det kan leda fram till klart dåliga saker.
Nu skulle jag inte säga att en sida som denna är en del av media då det vore att gå alldeles för långt. Men det man kan säga är att vi kan påverka folk till att tro saker. Skriver vi om hur bra något är utan att ta upp de negativa aspekterna t ex skulle vi kunna påverka något fel. Vi försöker självklart inte att göra detta då det inte vore direkt moraliskt av oss. Men att jag skriver att vi inte försöker vara stygga betyder inte det att du ska tro mig. Granska allting kritiskt och då ingår självklart det som jag skriver här eller du hittar på någon annan plats på denna sajt.
