I princip alla låna medför en kostnad som långivaren tar ut i form av ränta. Det är bara genom ränta som långivarna får ta ut de pengarna som de ska ha till sin egna vinst. Alla andra avgifter så som aviavgift och uppläggningsavgift ska enbart användas till att täcka deras kostnader. Eftersom kostnaderna som är direkt kopplade till ditt lån ofta är förhållandevis låga är den största delen som du får betala ränta.
Detta är något positivt för dig då du får göra ett avdrag på 30 % av dessa kostnader. Säg att du betalar 100 000 kr i ränta under ett år så kommer du alltså att få tillbaka 30 000 kr när du deklarerar.
Detta gäller oavsett vilken typ av lån det är som du har. Alltså kommer du att få tillbaka 30 % om det är ett litet mikrolån på samma sätt som de stora bolånen. När det gäller mikrolån ska man dock vara medveten om att en ganska stor del av kostnaden kan vara i form av avgifter vilka inte får dras av. Kolla därför upp vad långivaren skriver om fördelningen mellan avgifter och ränta. En långivare som tar ett högre totalpris kan vara billigare efter avdraget ifall en större del av deras pris är ränta jämfört med den lite billigare långivaren.
En viktigt sak att veta om är att du bara får tillbaka 30 % av räntekostnaderna för räntor som uppgår till maximalt 100 000 kr. Betalar du mer än så i räntor varje år kommer du på den överstigande summan bara att få tillbaka 21 %.
Oftast sköts detta avdrag av sig självt då långivarna skickar in kontrolluppgifter till skatteverket som sedan förtrycker dem på din deklaration. Men som alltid är det värt att kolla upp att dessa siffror stämmer då du annars riskerar att missa att få tillbaka pengar.
Har du t ex bolån där du vet på förväg hur mycket du kommer att få betala i ränta under året finns det möjlighet att ansöka om en jämkning på din skatt. I korthet kommer då din arbetsgivare att betala in mindre skatt och du får istället ut en större del av lönen. Mer om detta kan du läsa hos Skatteverket.